Första gången som man hörde talas om fågelinfluensan då reagerade man bara lite … det var ju så långt härifrån, tänkte - kommer inte hit till oss, drabbar oss inte. Men varför skulle det inte kunna drabba Sverige? Vi resonerar nog lite underligt … tror inte att nåt ont skall kunna komma in i vårt land helt enkelt! Men i och med att vi människor reser så mycket nu för tiden, så kommer vi nog mera i kontakt med alla möjliga sjukdomar som inte annars skulle kunna komma hit, eller inte lika snabbt i alla fall!
Men visst blev man lite så där lagomt rädd när det hittats fåglar även inom landets gränser som bar på influensan! Jag tänkte: skall jag inte våga mata mina småfåglar på vintern nu? Men snabbt hade rädslan glömts bort och jag matar dom som vanligt. Sen hörde man ju inte talas om fågelinfluensan på ett bra tag, tills alldeles nyss igen. Men det är konstigt med oss människor - vi blir så blasé fort, vi hör, vi lyssnar, tar till oss, vi blir rädda för ett tag och skyddar oss, men det glöms bort lika fort ändå! Så är det ju med allt eller hur! Vi orkar liksom inte bry oss nåt längre tag! Vad är det egentligen med oss människor?
Men visst blev man lite så där lagomt rädd när det hittats fåglar även inom landets gränser som bar på influensan! Jag tänkte: skall jag inte våga mata mina småfåglar på vintern nu? Men snabbt hade rädslan glömts bort och jag matar dom som vanligt. Sen hörde man ju inte talas om fågelinfluensan på ett bra tag, tills alldeles nyss igen. Men det är konstigt med oss människor - vi blir så blasé fort, vi hör, vi lyssnar, tar till oss, vi blir rädda för ett tag och skyddar oss, men det glöms bort lika fort ändå! Så är det ju med allt eller hur! Vi orkar liksom inte bry oss nåt längre tag! Vad är det egentligen med oss människor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar