Har ni tänkt på en sak - bakom varje blogg så döljer sig ett namn, en person, en människa, ett liv, en vardag … med en psedonym eller med sitt “riktiga” namn. Vilket som, så är det likväl en människa av kött och blod, med sina upplevelser och tankar, funderingar och berättelser. Bloggarens egna tankar blir till ett inlägg - som någon annan människa/bloggare/läsare faktiskt läser och får ta del av! Samtidigt som det är lite skrämmande, så är det också otroligt fashinerande och inspirerande!
När man startar upp en blogg, har man då någon tanke om vad eller hur man skall skriva? Inte hade då jag det - den allra första gången jag började skriva blogg, det blev bara så! Och är så egentligen ännu. Har inget förutfattat - utan det kommer och går tankar “där uppe” i hjärnan hela tiden. Det blir ett virrvarr av berättelser och tankar och funderingar!
Jag vill berätta vardagshändelser, historier, nyhetsnotiser, livsberättelser och upplevelser. Allt möjligt blandat blir det genom det - som det säkert blir för dom allra flesta.
Man skriver om sitt liv och sin vardag. Samtidigt tänker jag ibland: jag har väl inget intressant att berätta om, eller … mitt liv är väl ganska “så vanligt” och ointressant för någon annan … vissa bloggar som man läser, dom förmedlar en vardag som är så helt olik min, tragedier, strul med pojkvänner och andra, bråk, otrohet, drogproblem … mitt liv är väldigt ointressant och händelselöst när jag läser dessa bloggar! För mitt eget liv - just nu - och min vardag - är okomplicerad och trygg, harmonisk och kärleksfull - vilket jag är såå oändligt glad och tacksam för! Vill inte byta ut den för något annat - inte för nåt i världen!
Men vi bloggare - vi blottar oss också väldigt mycket - för omvärlden och för varandra!
Vi talar om saker genom bloggen, som vi kanske aldrig har berättat öppet för någon IRL! Varför är det så måntro. Man vågar vara mera öppen på nåt sätt här …
Vi kallar oss bloggare … vi tillhör en växande grupp av nya dagsboksskrivare i modern tid. Vi har kommit för att stanna och växa oss stora …
När man startar upp en blogg, har man då någon tanke om vad eller hur man skall skriva? Inte hade då jag det - den allra första gången jag började skriva blogg, det blev bara så! Och är så egentligen ännu. Har inget förutfattat - utan det kommer och går tankar “där uppe” i hjärnan hela tiden. Det blir ett virrvarr av berättelser och tankar och funderingar!
Jag vill berätta vardagshändelser, historier, nyhetsnotiser, livsberättelser och upplevelser. Allt möjligt blandat blir det genom det - som det säkert blir för dom allra flesta.
Man skriver om sitt liv och sin vardag. Samtidigt tänker jag ibland: jag har väl inget intressant att berätta om, eller … mitt liv är väl ganska “så vanligt” och ointressant för någon annan … vissa bloggar som man läser, dom förmedlar en vardag som är så helt olik min, tragedier, strul med pojkvänner och andra, bråk, otrohet, drogproblem … mitt liv är väldigt ointressant och händelselöst när jag läser dessa bloggar! För mitt eget liv - just nu - och min vardag - är okomplicerad och trygg, harmonisk och kärleksfull - vilket jag är såå oändligt glad och tacksam för! Vill inte byta ut den för något annat - inte för nåt i världen!
Men vi bloggare - vi blottar oss också väldigt mycket - för omvärlden och för varandra!
Vi talar om saker genom bloggen, som vi kanske aldrig har berättat öppet för någon IRL! Varför är det så måntro. Man vågar vara mera öppen på nåt sätt här …
Vi kallar oss bloggare … vi tillhör en växande grupp av nya dagsboksskrivare i modern tid. Vi har kommit för att stanna och växa oss stora …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar