Att klippa navelsträngen

Denna navelsträng - när klipper en mamma den egentligen från sitt barn? Är det direkt på födseln eller mycket senare eller kanske aldrig! Navelsträngen klipptes ju bildligt direkt på förlossningen, men den känslosamma navelsträngen mellan "barn-mor" ... ja det är nog väldigt svårt att kunna helt klippa av den! Så känns det för mig gentemot min son. Man vill ju som förälder att ens barn skall lära sig att stå på egna ben och få ett bra liv ... med utbildning och jobb, en tryggad inkomst och framtid, men man slutar ju ändå aldrig som förälder att bry sig om sitt barn, att vilja det allra bästa för sitt barn, att stötta och finnas till, med goda råd, tröst och så vidare.
Min son kan säga till mig ibland, att mamma skärp dig - jag är faktiskt vuxen!! Jaja jag vet ... men för mig är du ju ändå ett barn, mitt barn! Och därför BRYR jag mig - om DIG! ALLTID ...
Det är så svårt att släppa taget helt ... även om man lär sig lite eftersom och med tiden ... men det kändes fruktansvärt hemskt och svårt länge, när han flyttade hemifrån!!! Usch vad jag har gråtit av saknad ... och ändå vill jag ju att han skall ha sitt eget boende och bestämma själv där, inte är det hälsosamt för några av parterna, barn eller föräldrar, om barnet alltid bor hemma - det är helt enkelt inte sunt! Alla har rätt till sitt liv ... och som förälder så finns man ju heller inte alltid ... tyvärr! Men jag skall nog vaka över min son däruppifrån, var så säker ... för där nerifrån blir det inte ... även om min gloria kanske är lite svart i kanterna (har väl svurit nån gång *ler*) och den kanske också sitter lite på sned, men annars är det fläckfritt *ASG*.
Skämt åsido, mitt barn är mitt allt och det är inte helt lätt som mamma eller kanske också pappa, att släppa taget ... man vill bry sig, man vill finnas där ... och det är väl bra förstås!
Navelsträngen mellan en mor och hennes barn, är ett starkt rep ... som töjs ut kanske, men går aldrig sönder!
Min son, min kärlek, mitt liv, mitt allt! Älskar dig för evigt och alltid!!!